frukendrup

...*trumvirvel*

Hannah Kendrup

Tänk att det ska vara så svårt att slänga upp ett inlägg då och då...
Problemet, och alltså anledningen till att det inte blir mer än det bli är att jag har fått för mig att jag måste ha nåt vettigt att skriva. Och det har jag sällan alltså :)

Men när jag tänker efter så är det ju väldigt få bloggar och bloggare som verkligen har så mycket vettigt att dela med sig av. Så kanske skulle jag oxå bara görat, så det blir gjort. Jag tycker ju att det är kul att kolla tillbaka på saker, och det är svårt när det aldrig blir nåt skrivet.

Just nu sitter jag i köksoffan och inser hur trött jag är. Har precis vinkat av svärmor efter en 3-timmarpromenad. Det var inte riktigt meningen att det skulle bli så långt men vi tyckte attn vi hade gått för långt för att vända tillbaka men hittade ingen barnvagnsvänlig väg att komma hem på. Till slut efter en del lyft av vagnen och massa puttade och dragande kom vi iaf ut på en maskinväg och sen vägen hem. Det är nog en trevlig runda om man inte hade haft vagnen med sig.

Nu vaknar min gosse i vagnen så nu är det slutbloggat för den här gången

Ajjö

hej alla hundar där ute!

jag har kapat mattes dator(måste ju ha koll på vad hon gör så hon inte försöker ta över här hemma).

jag tänkte bara passa på att hjälpa er där ute som har en sk red zone-människa.
jag tror att ni måste använda dom här konstiga sk "ledarövningarna" tillbaka på dom. tydligen är det så vissa männískor funkar eftersom dom tror att vi hundar funkar så. så sätt på matte/husse elhalsbandet och ge dom ett par stötar när dom försöker nåt knasigt, eller varför inte en välplacerad spark i mjukdelarna på magen? en klassiker som många människor verkar tycka om är den sk alfarullningen. man ska tydligen släng ner den andre på marken på rygg och hålla fast dom på halsen/nacken(konstigt språk dom har dom där människorna) eller drar du helt enkelt till med det populära koppelrycket(jag tycker att det borde göra fruktansvärt ont i nacken?).


min matte är ingen red zone-människa direkt, hon är väldigt lätt att träna. ibland när hon har tråkigt(eller ja jag vet inte) plockar hon fram en liten mojäng(hon kallar det visst klicker) och massa gott godis. sen ställer hon sig som ett fån och tittar på mig, jag är ju inte dummare än jag förstår att hon behöver ett träningspass(hon börjar bli snabb i klickfingret nu tycker jag). sen gör jag helt enkelt så att jag testar en stund och ser hur snabbt hon fattar att hon ska trycka på klickern när jag gör olika saker. ibland får jag hålla på en stund för att hon ska fatta men oftast går det rätt snabbt. varje gång jag får henne att klicka ger hon mig en godis. förstår ni vilken win-winsituation det här blir. matte får träna fingrarna och jag får godis. samtidigt som hon blir väldigt lätt att ha och göra med.

well, det var allt för idag, jag ser att matte behöver träna fingrarna igen för nu har hon plockat fram klickern så jag får väl ställa upp helt enkelt.

/
doris

...youre all i needed

dök ner i 90-talsmusik-träsket en stund. kom på att enklaste(lat) sättet att fixa en quiz var att leta upp låter i spotify och sen får girlsen helt enkelt gissa på. snabbast rätt vinner? måste fixa pris oxå ju!

idag är en smått stressig dag(och ändå en dag jag finner tid och lust att blogga haha) kl 18 ska jag infinna mig på tränggatan. men innan dess ska jag hinna duscha(prio 1) dammsuga(prio 2) och sen köra till höör och snabbshoppa och gå på dopsamtal. sen bara hem och lämna andreas jobb-bil så han kan skjutsa in mig till storstan.

detta betyder alltså att jag inte hinner sitta här mer.

adios.

(när jag fattas fantasi blir det låttexter som rubrik)

igår va vi på babycafé med fanny och villas. det var väldigt roligt och nils blev väldigt trött :) han fick med sig en liten förkylning hem så han snorar och ögonen rinner. vi hoppas på att den försvinner snart iaf för nästa tisdag vill vi dit igen :D

idag eldar vi för fullt som vanligt (skolkade igår) och ska åka iväg en runda och handla märgben till vovvsen. har 10kg att hämta på CG.

sen måste jag ta tag i en uppgift till fredagens reunion. ett musikquiz om 90talet. alltså lite boybands å girlsbands åså :D ska bli SÅ roligt att träffa alla.

och nu tog fantasin(?) slut igen.

på återseende.

adios.

not only me, but everyone around me

läste gamla dagboks/blogginlägg på LS8(det som en gång var lunarstorm) jisses säger jag bara. det var tider det. eller inte HAHA
tänk om jag hade vetat då, för 5, 6, 7 och 8 år sen vad jag hade framför mig...
att jag skulle ha världens bästa man, världens bästa son, bo i hus på landet och vara lyckligast i världen. tänk om man kunde spola tillbaka tiden och tala om det för den där ensamma, förvirrade och GALNA lilla flickan...

gissa vilket år denna bilden är tagen! haha

nu är det lite finare ute igen. hatar när snö smälter. det kommer den här snön göra oxå snart, men just nu är det iaf fint :)

snart ska jag och Nils packa in oss i bilen och köra till Ballingslöv för att gå på styrelsemöte. spännande.

nu verkar det som att lokal till dopfikat har löst sig. ÄNTLIGEN. det är inte 100 klart än dock. men jag håller alla tummar jag har att vi ska slippa ha det här hemma.
inbjudningskorten är beställda och kommer nästa vecka så då är det bara att skicka ut dom med en gång. om alla kommer blir vi 50(!)st och då har vi ändå hållt oss till bara den närmaste släkten.

nej nu ska jag hämta min son som ligger och snackar med nåt i sin säng.

todeloo på er

jag tänkte skriva en årsammanfattning som vanligt. nån dag.

idag har vi ätit gröt(nils alltså inte jag) för första gången. det är nog favoriten so far. nästa smak blir morot och sen majs eller avokado :) jag tycker att det här med smakisar är spännande. så de så.

på söndag skulle jag tagit examen, men se de gör jag inte. men alla mina fina fd skolkompisar gör det. och eventuellt ska jag och bruno åka ner på den praktiska examinationen och vara elever. men jag vet inte säkert än. hoppas gör jag dock :)

snart fyller jag år. dock blir det inte mkt med det i år för det är så nära nils dop.
han ska döpas i tjörnarp av samma präst som vigde oss. och hans gudföräldrar ska vara farbror axel och mormor ulla :) och så ska hans fastrar johanna och emelie sjunga fint för honom. kalasbra kommer det bli <3

snart(28/1) ska jag leka med mina gamla kompisar. och jo dom är fruktansvärt gamla. dom fyller 27!!! i år. herrejesus så gammalt. själv blir jag ju bara 26. det är fint det. tänk så många gånger jag har tyckt att det har varit jobbigt att vara yngst. och nu är jag fett cool som är yngre. höhö.

nej nu ska ja sluta tramsa och gå och pussa på min man.

gonatt partyhatt

veti17 om jag tycker att det går så bra med den här bloggen heller... den uppdaterar inte heller sig själv. konstigt.

nils växer iaf så det knakar :)
men häromdagen tog vi(jag) ett lite tråkigt beslut. vi har slutat med amningen. det blev så himla mycket upp och ner med hur mkt mjölk det fanns och nu när den nästan försvann igen låter jag den försvinna helt. så nu äter nils bara ersättning(och den mjölken som fanns i frysen). det känns tråkigt och jag känner mig dålig fast jag vet att det inte är något man kan hjälpa. jag kände mest att jag ville sluta innan amningen blev nånting jobbigt och negativt för att det inte funkade.

snart blir det ett efterlängtat ullaredbesök oxå :) förhoppningsvis med lite roligare fynd än sist. från strl 68 finns det lite bättre klädutbud till nils. jag hoppas även på att hitta en billig vinterjacka till mig själv :D

idag ska nils och jag in till stan och köpa ny kamera. äntligen säger jag bara. jag och den gamla klickade aldrig riktigt, men det gjorde den och felicia så hon köpte den av mig.

en liten fortsättning på inlägget om bruno:

han har blvit lämnad hemma 3 gången nu!! dom två första helt utan missöden och det tredje med uppätna blöjor. blöjorna räknar jag knappt för det kunde ha gjorts av vilken hund som helst, dom luktar ju faktiskt huuur gott som helst :S

well nu har jag inte tid att sitta här mer.
så ajjö med er.
på återseende.
kanske.

i slutet av mars åkte vi ner mot trelleborg för att hämta en valp som vi skulle vara jourhem åt tills vi hittade ett passande hem till honom. han kom från en gård i halland där polisen hade omhändertagit massor med djur och avlivat en del oxå. det fanns tre hundar där och det visade sig att det var mamma, pappa och en valp. mamman skulle enligt dom uppgifter som kom fram vara en blandning av new foundland och berner sennen och pappan var renrasig landseer.
pappan hittade dom ett permanent hem till direkt, mamman tog min vän jessica hand om så länge och valpen skulle till oss. men eftersom vi var i sälen när hundarna skulle hämtas fick valpen följa med sin mamma hem till jessica och det var alltså där vi hämtade bamse som han hette då. världens största och gosigaste valp som precis höll på att byta päls men inte hade tappat en enda mjölktand. han bytte ganska snart namn till bruno.
Han var 4 månader när vi fick hem honom och hade haft ett tufft liv redan. vad som hade hänt honom och hans föräldrar på gården får vi aldrig veta, och vill förmodligen inte heller. det vi vet är att vi blev hans fjärde hem och bara det är ganska tufft för en så ung hund. dock verkade han ta allt med ro, jag hade ställt in mig på att det skulle bli mycket jobb med miljöträning då han förmodligen inte hade varit utanför gården innan han blev räddad. jag hade med honom till massa olika stället och han var hur lugnt som helst var vi än hamnade. bara jag var med visade det sig.
hans problem är att han har jättesvår separationsångest. huset i tjörnarp hann han sätta sina spår i innan vi flyttade därifrån. soffan blev totalförstörd tillsammans med hur mycket saker som helst.det finns lixom inga gränser för vad han kan förstöra när han blir lämnad. dessutom skriker han hemskt både när man går och när man kommer hem(förmodligen däremellan oxå).
när han blev könsmogen kom ett problem till, han flög på idefix och nalle så fort han blev stressad, vilket han blir väldigt lätt.
vi bestämde oss för en chipkastrering för att se hur han reagerade på en kastrering och några veckor efter fick han även börja med antidepressiva/ångestdämpande.
det var en lång väntan för att se om detta hade effekt och jag hade gett upp. jag var beredd att ringa och boka tid för avlivning. andreas höll inte med. inte alls. och jag kunde inte göra det utan att han var med på det så klart.
så kom flytten och hundarna fick en stor inhägnad på tomten, istället för den lilla hundgården dom hade i tjörnarp. det gör att dom nu kan vara ute själva och längre stunder och röra sig mer fritt. i början var vi dock lite nervösa för även om staketet är 1.80m högt så har unge herr bruno visat hos andreas föräldrar att det inte är något problem för honom att hoppa över(från stillastående!). här har han än så länge(peppar peppar) inte hoppat över eller visat att han vill komma ut.
sen kom det som jag var mest nervös för. nils föddes. man vet ju aldrig hur hundarna ska reagera på en sån stor förändring, men med alla brunos problem så var man ju såklart väldigt osäker.
gissa om vi blev förvånade när vi kommer hem och han är den av hundarna som är lugnast, försiktigast och coolast med lillebror. från att vi kom innanför dörren med nils, har det skett en jätteförändring. folk som kommer hit tror inte att det är samma hund.
jag är glad att andreas inte ville avliva honom, för om det fortsätter såhär är han världens finaste hund.
vi har fortfarande inte provat att lämna honom hemma sen vi flyttade hit utan han och doris får packas in i bilen så fort man ska någonstans, men jag hoppas hoppas hoppas att den dagen vi kommer lämna honom, kommer han att klara det lika bra som han klarar allt annat nu.
dock så äter han fortfarande medicin och jag vill att han fortsätter med det åtminstone ett tag till, kanske för alltid. han mår bara bra av medicinen och så länge det inte blir några biverkningar ser jag ingen anledning att sluta.

i måndags blev vår bruno ett helt år, och jag hoppas att han kommer att fira fler födelsedagar med oss. <3

...eller inte. det är frågan.

jag ger det en ny chans iaf. kanske funkar det lika bra som det gjorde på lunarstorm tiden. för jo jag har faktiskt varit ganska bra på det där med att uppdatera. inte lika bra på att skriva intressanta inlägg, men det är kanske inte det viktigaste?

inatt fick vi en timme extra. vad skönt tänkte jag och trodde att jag skulle få vakna utvilad idag... nils hade andra planer. visserligen somnade han om väldigt fort inatt och vaknade var 3-4de timme, men den där extra timmen tänkte han inte sova bort. han har varit vaken sen 7(ny tid) och vägrar att bli trött så att jag akn få gå och lägga mig igen. andreas var vaken med honom en timme, men jag lyckades bara halvsova.

en kul grej som jag och nils är väldigt glada över är att det verkar som att min kompis fanny m familj(och alltså nils framtida polare villas) ska flytta till hässleholm. det betyder att det är mycket enklare för oss att leka med dom. och det tänker vi göra mycket :)

nu ska jag testa med en ny blöja och lite mat och se om herrn behagar somna om.

på återseende. kanske ;)

a new beginning