arton.
veti17 om jag tycker att det går så bra med den här bloggen heller... den uppdaterar inte heller sig själv. konstigt.
nils växer iaf så det knakar :)
men häromdagen tog vi(jag) ett lite tråkigt beslut. vi har slutat med amningen. det blev så himla mycket upp och ner med hur mkt mjölk det fanns och nu när den nästan försvann igen låter jag den försvinna helt. så nu äter nils bara ersättning(och den mjölken som fanns i frysen). det känns tråkigt och jag känner mig dålig fast jag vet att det inte är något man kan hjälpa. jag kände mest att jag ville sluta innan amningen blev nånting jobbigt och negativt för att det inte funkade.
snart blir det ett efterlängtat ullaredbesök oxå :) förhoppningsvis med lite roligare fynd än sist. från strl 68 finns det lite bättre klädutbud till nils. jag hoppas även på att hitta en billig vinterjacka till mig själv :D
idag ska nils och jag in till stan och köpa ny kamera. äntligen säger jag bara. jag och den gamla klickade aldrig riktigt, men det gjorde den och felicia så hon köpte den av mig.
en liten fortsättning på inlägget om bruno:
han har blvit lämnad hemma 3 gången nu!! dom två första helt utan missöden och det tredje med uppätna blöjor. blöjorna räknar jag knappt för det kunde ha gjorts av vilken hund som helst, dom luktar ju faktiskt huuur gott som helst :S
well nu har jag inte tid att sitta här mer.
så ajjö med er.
på återseende.
kanske.
nils växer iaf så det knakar :)
men häromdagen tog vi(jag) ett lite tråkigt beslut. vi har slutat med amningen. det blev så himla mycket upp och ner med hur mkt mjölk det fanns och nu när den nästan försvann igen låter jag den försvinna helt. så nu äter nils bara ersättning(och den mjölken som fanns i frysen). det känns tråkigt och jag känner mig dålig fast jag vet att det inte är något man kan hjälpa. jag kände mest att jag ville sluta innan amningen blev nånting jobbigt och negativt för att det inte funkade.
snart blir det ett efterlängtat ullaredbesök oxå :) förhoppningsvis med lite roligare fynd än sist. från strl 68 finns det lite bättre klädutbud till nils. jag hoppas även på att hitta en billig vinterjacka till mig själv :D
idag ska nils och jag in till stan och köpa ny kamera. äntligen säger jag bara. jag och den gamla klickade aldrig riktigt, men det gjorde den och felicia så hon köpte den av mig.
en liten fortsättning på inlägget om bruno:
han har blvit lämnad hemma 3 gången nu!! dom två första helt utan missöden och det tredje med uppätna blöjor. blöjorna räknar jag knappt för det kunde ha gjorts av vilken hund som helst, dom luktar ju faktiskt huuur gott som helst :S
well nu har jag inte tid att sitta här mer.
så ajjö med er.
på återseende.
kanske.
bruno.
i slutet av mars åkte vi ner mot trelleborg för att hämta en valp som vi skulle vara jourhem åt tills vi hittade ett passande hem till honom. han kom från en gård i halland där polisen hade omhändertagit massor med djur och avlivat en del oxå. det fanns tre hundar där och det visade sig att det var mamma, pappa och en valp. mamman skulle enligt dom uppgifter som kom fram vara en blandning av new foundland och berner sennen och pappan var renrasig landseer.
pappan hittade dom ett permanent hem till direkt, mamman tog min vän jessica hand om så länge och valpen skulle till oss. men eftersom vi var i sälen när hundarna skulle hämtas fick valpen följa med sin mamma hem till jessica och det var alltså där vi hämtade bamse som han hette då. världens största och gosigaste valp som precis höll på att byta päls men inte hade tappat en enda mjölktand. han bytte ganska snart namn till bruno.
Han var 4 månader när vi fick hem honom och hade haft ett tufft liv redan. vad som hade hänt honom och hans föräldrar på gården får vi aldrig veta, och vill förmodligen inte heller. det vi vet är att vi blev hans fjärde hem och bara det är ganska tufft för en så ung hund. dock verkade han ta allt med ro, jag hade ställt in mig på att det skulle bli mycket jobb med miljöträning då han förmodligen inte hade varit utanför gården innan han blev räddad. jag hade med honom till massa olika stället och han var hur lugnt som helst var vi än hamnade. bara jag var med visade det sig.
hans problem är att han har jättesvår separationsångest. huset i tjörnarp hann han sätta sina spår i innan vi flyttade därifrån. soffan blev totalförstörd tillsammans med hur mycket saker som helst.det finns lixom inga gränser för vad han kan förstöra när han blir lämnad. dessutom skriker han hemskt både när man går och när man kommer hem(förmodligen däremellan oxå).
när han blev könsmogen kom ett problem till, han flög på idefix och nalle så fort han blev stressad, vilket han blir väldigt lätt.
vi bestämde oss för en chipkastrering för att se hur han reagerade på en kastrering och några veckor efter fick han även börja med antidepressiva/ångestdämpande.
det var en lång väntan för att se om detta hade effekt och jag hade gett upp. jag var beredd att ringa och boka tid för avlivning. andreas höll inte med. inte alls. och jag kunde inte göra det utan att han var med på det så klart.
så kom flytten och hundarna fick en stor inhägnad på tomten, istället för den lilla hundgården dom hade i tjörnarp. det gör att dom nu kan vara ute själva och längre stunder och röra sig mer fritt. i början var vi dock lite nervösa för även om staketet är 1.80m högt så har unge herr bruno visat hos andreas föräldrar att det inte är något problem för honom att hoppa över(från stillastående!). här har han än så länge(peppar peppar) inte hoppat över eller visat att han vill komma ut.
sen kom det som jag var mest nervös för. nils föddes. man vet ju aldrig hur hundarna ska reagera på en sån stor förändring, men med alla brunos problem så var man ju såklart väldigt osäker.
gissa om vi blev förvånade när vi kommer hem och han är den av hundarna som är lugnast, försiktigast och coolast med lillebror. från att vi kom innanför dörren med nils, har det skett en jätteförändring. folk som kommer hit tror inte att det är samma hund.
jag är glad att andreas inte ville avliva honom, för om det fortsätter såhär är han världens finaste hund.
vi har fortfarande inte provat att lämna honom hemma sen vi flyttade hit utan han och doris får packas in i bilen så fort man ska någonstans, men jag hoppas hoppas hoppas att den dagen vi kommer lämna honom, kommer han att klara det lika bra som han klarar allt annat nu.
dock så äter han fortfarande medicin och jag vill att han fortsätter med det åtminstone ett tag till, kanske för alltid. han mår bara bra av medicinen och så länge det inte blir några biverkningar ser jag ingen anledning att sluta.
i måndags blev vår bruno ett helt år, och jag hoppas att han kommer att fira fler födelsedagar med oss. <3
pappan hittade dom ett permanent hem till direkt, mamman tog min vän jessica hand om så länge och valpen skulle till oss. men eftersom vi var i sälen när hundarna skulle hämtas fick valpen följa med sin mamma hem till jessica och det var alltså där vi hämtade bamse som han hette då. världens största och gosigaste valp som precis höll på att byta päls men inte hade tappat en enda mjölktand. han bytte ganska snart namn till bruno.
Han var 4 månader när vi fick hem honom och hade haft ett tufft liv redan. vad som hade hänt honom och hans föräldrar på gården får vi aldrig veta, och vill förmodligen inte heller. det vi vet är att vi blev hans fjärde hem och bara det är ganska tufft för en så ung hund. dock verkade han ta allt med ro, jag hade ställt in mig på att det skulle bli mycket jobb med miljöträning då han förmodligen inte hade varit utanför gården innan han blev räddad. jag hade med honom till massa olika stället och han var hur lugnt som helst var vi än hamnade. bara jag var med visade det sig.
hans problem är att han har jättesvår separationsångest. huset i tjörnarp hann han sätta sina spår i innan vi flyttade därifrån. soffan blev totalförstörd tillsammans med hur mycket saker som helst.det finns lixom inga gränser för vad han kan förstöra när han blir lämnad. dessutom skriker han hemskt både när man går och när man kommer hem(förmodligen däremellan oxå).
när han blev könsmogen kom ett problem till, han flög på idefix och nalle så fort han blev stressad, vilket han blir väldigt lätt.
vi bestämde oss för en chipkastrering för att se hur han reagerade på en kastrering och några veckor efter fick han även börja med antidepressiva/ångestdämpande.
det var en lång väntan för att se om detta hade effekt och jag hade gett upp. jag var beredd att ringa och boka tid för avlivning. andreas höll inte med. inte alls. och jag kunde inte göra det utan att han var med på det så klart.
så kom flytten och hundarna fick en stor inhägnad på tomten, istället för den lilla hundgården dom hade i tjörnarp. det gör att dom nu kan vara ute själva och längre stunder och röra sig mer fritt. i början var vi dock lite nervösa för även om staketet är 1.80m högt så har unge herr bruno visat hos andreas föräldrar att det inte är något problem för honom att hoppa över(från stillastående!). här har han än så länge(peppar peppar) inte hoppat över eller visat att han vill komma ut.
sen kom det som jag var mest nervös för. nils föddes. man vet ju aldrig hur hundarna ska reagera på en sån stor förändring, men med alla brunos problem så var man ju såklart väldigt osäker.
gissa om vi blev förvånade när vi kommer hem och han är den av hundarna som är lugnast, försiktigast och coolast med lillebror. från att vi kom innanför dörren med nils, har det skett en jätteförändring. folk som kommer hit tror inte att det är samma hund.
jag är glad att andreas inte ville avliva honom, för om det fortsätter såhär är han världens finaste hund.
vi har fortfarande inte provat att lämna honom hemma sen vi flyttade hit utan han och doris får packas in i bilen så fort man ska någonstans, men jag hoppas hoppas hoppas att den dagen vi kommer lämna honom, kommer han att klara det lika bra som han klarar allt annat nu.
dock så äter han fortfarande medicin och jag vill att han fortsätter med det åtminstone ett tag till, kanske för alltid. han mår bara bra av medicinen och så länge det inte blir några biverkningar ser jag ingen anledning att sluta.
i måndags blev vår bruno ett helt år, och jag hoppas att han kommer att fira fler födelsedagar med oss. <3
